Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

Dikten "Om att resa ekologiskt", av Titti Spaltro

Publicerad 2018-09-26 18:06:30 i Naturlyrik, Titti Spaltro,

OM ATT RESA EKOLOGISKT...*2017*

Ville resa till Italien... ekologiskt  
men tågpriserna är hiskligt höga  
och hindrar vår dröm resa, om vi inte  
väljer att flyga *förstås* och på så sätt  
förgiftar vår planet bara för att vi  
inte har råd att åka tåg… ?
Då stannar vi hellre hemma och njuter  
av det inhemska och hoppas att tågpriserna  
kan gå ner så vi alla ha råd att resa klimatsmart
Kanske, kan man skriva ett brev till myndigheterna  
så att de kanske förstår att tågpriserna måste gå ner  
så att vi alla kan åka med och hjälpa till att få vår  
jord att friskna till om vi bara kan släppa girighet och  
välja empati mot 'Moder Jord ' sköra hud ?  
och kanske kan flygetresorna minska  
eller försvinna till sist när inte någon  
längre vill använda, dess snabba toxiska metalliska bur  
utan föredrar tågets långsamma flödande rytm och att  
njuta av resans frid… friska och fulla av liv, tack  
vare den stillhet vi har färdas i ?

(Titti Spaltro)

"Må vi i våra stunder av stillhet och glädje ägna några minuter åt döden", dikt av Titti Spaltro

Publicerad 2017-12-03 14:16:00 i Dikter och sånger, Döden, Titti Spaltro,

 

Må vi i våra stunder av stillhet och glädje ägna några minuter åt döden ...för
alla ska vi en dag dö, även om vi ibland förnekar det eller försöker inte
tänka på det ...
Döden är ju skrämmmande och främmande, så länge 
rädslan för det okända härskar...
Men om vi tar oss tid att döden känna kan det hända 
att vi till slut släpper rädslan så att kan fyllas av frid och 
leva fullt ut och njuta av varje minut ...så att när tiden är 
inne för oss att lämna jordelivet kan vi le, för att vi nu vet 
att vi inte kommer att försvinna helt , utan blir en del av
naturens själ ...som försätter att leva i all evighet...?

(Titti Spaltro)

Saga om en man som förvandlades till ett träd, av Titti Spaltro

Publicerad 2017-12-03 14:15:22 i Dikter och sånger, Titti Spaltro,

 

En man förvandlades till ett träd
för att komma i kontakt med Naturens 
innersta väsen...
Han öppnade sina grenar och blev till ett 
stor trygg bo till alla djur som i Naturen bor...
Han blev vän med alla som kom förbi och 
bjöd sitt väsen till alla som behövde skydd...
Han lärde sig känna in alla årstider i sitt inre 
lik tiden som försvinner .
Lyssnade till vinden och kände rysningar genom 
huden , lik floder som rinner ...
Såg regnets våta tårar vattna hans rötter inne i jorden 
bördiga slätter...
Kände in solens värme som smälter snöns vita nätter...
Åren gick och han kände sig lycklig och rotat i sig själv
utan att behöva fästa sig vid någon speciell ...
Men så en höstdag, flög en vacker älva förbi och satte sig 
på hans trädkvist ...Hon hade så vackra ögon att han 
förälskade sig djup och utan skydd av den ömhet som 
strålade ut ur hennes mjuka blick ...
Först blev han rädd och ville springa sin väg, men hans 
rötter hängde inte med ...så han stannade till och teg.
Men till sist förstod han att älvan kunde bli hans brud
och dela hans liv eftersom hon var oförstörd och vild
precis som trädet som han hade förvandlats till...

 

(Titti Spaltro 2017)

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Min debutdiktsamling "Över floden mig" (2007) gavs ut på eget förlag, och min andra diktsamling, "Naturens återkomst", skrev jag tillsammans med min flickvän Titti Spaltro, och den gavs ut på Fri Press förlag. Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken. Jag odlar särskilt en stark naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk. Mitt huvudbidrag till mänskligheten menar jag är min speciella poetiska filosofi "Djurismen", där jag menar att vi bör återta vårt arv som djur, återupprättas som de djur (primater) vi faktiskt är, och att djurlikheten är något vackert, inget "lågt" och "smutsigt". Djuren är heliga och syndfria varelser, och vi bör följa i deras fotspår. Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen som är skrivet av mig. När det gäller bilder och andras dikter har respektive författare/fotograf copyright. Förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela