Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

"Må vi i våra stunder av stillhet och glädje ägna några minuter åt döden", dikt av Titti Spaltro

Publicerad 2017-12-03 14:16:00 i Dikter, Döden, Titti Spaltro,

 

Må vi i våra stunder av stillhet och glädje ägna några minuter åt döden ...för
alla ska vi en dag dö, även om vi ibland förnekar det eller försöker inte
tänka på det ...
Döden är ju skrämmmande och främmande, så länge 
rädslan för det okända härskar...
Men om vi tar oss tid att döden känna kan det hända 
att vi till slut släpper rädslan så att kan fyllas av frid och 
leva fullt ut och njuta av varje minut ...så att när tiden är 
inne för oss att lämna jordelivet kan vi le, för att vi nu vet 
att vi inte kommer att försvinna helt , utan blir en del av
naturens själ ...som försätter att leva i all evighet...?

(Titti Spaltro)

Saga om en man som förvandlades till ett träd, av Titti Spaltro

Publicerad 2017-12-03 14:15:22 i Dikter, Titti Spaltro,

 

En man förvandlades till ett träd
för att komma i kontakt med Naturens 
innersta väsen...
Han öppnade sina grenar och blev till ett 
stor trygg bo till alla djur som i Naturen bor...
Han blev vän med alla som kom förbi och 
bjöd sitt väsen till alla som behövde skydd...
Han lärde sig känna in alla årstider i sitt inre 
lik tiden som försvinner .
Lyssnade till vinden och kände rysningar genom 
huden , lik floder som rinner ...
Såg regnets våta tårar vattna hans rötter inne i jorden 
bördiga slätter...
Kände in solens värme som smälter snöns vita nätter...
Åren gick och han kände sig lycklig och rotat i sig själv
utan att behöva fästa sig vid någon speciell ...
Men så en höstdag, flög en vacker älva förbi och satte sig 
på hans trädkvist ...Hon hade så vackra ögon att han 
förälskade sig djup och utan skydd av den ömhet som 
strålade ut ur hennes mjuka blick ...
Först blev han rädd och ville springa sin väg, men hans 
rötter hängde inte med ...så han stannade till och teg.
Men till sist förstod han att älvan kunde bli hans brud
och dela hans liv eftersom hon var oförstörd och vild
precis som trädet som han hade förvandlats till...

 

(Titti Spaltro 2017)

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Jag har gett ut en diktsamling, "Över floden mig" (2007), och är på väg att ge ut min andra diktsamling, "Det som lever i skymning. Utvalda dikter 2005-2017". Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken, utan att (längre) dela dess religiösa anda. I stället har jag en kraftig naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk i dess vardagliga bemärkelse (till min filosofiska läggning är jag materialist och naturalist, men där betyder det något annat) Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen förutom bilder och citat och andras dikter, förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela