Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

Bestiariet. Dikt av Joanna Macy

Publicerad 2018-06-08 13:17:28 i Dikter,

BESTIARIET

Av Joanna Macy, översättning och bearbetning Pella Thiel

 

Vitryggig hackspett
Havsmurarbi Vrålapa
Spetsnoshörning
Karettsköldpadda
Pilgrimsfalk
Varg

I Geneve hålls listan på hotade arter uppdaterad i lösbladsvolymer, som snart är för tunga för att lyfta. Var ska vi nu registrera de liv som passerar? Vilka begravningar, vilka farväl är lämpliga?

Älvängslöpare
Harlekingroda
Indisk pyton
Ängshök
Dvärgsalamander
Sejval
Tumlare

Dyk djupt med mig, broder val, under den tid vi har kvar. Djupt i vårt moderhav där jag en gång simmade, med gälar och fenor. Saltet från havet finns fortfarande i mina tårar. Tårar räcker inte till nu. Ge mig en sång… en sång för ett vemod för stort för mitt hjärta, för en vrede för vild för min strupe.

Myrslok
Tiger
Violett guldvinge
Fjällräv
Sumpsköldpadda
Orinocokrokodil
Mississippialligator

Rulla mig, alligator, i den lera jag kom från. Kravla långsamt med mig i den rika ursoppan, våra molekylers vagga. Låt mig vada igen, innan vi dikar ut ditt träsk, innan vi asfalterar det och spränger det till aska.

Alfågel
Ozelot
Asknätfjäril
Gölgroda
Skräntärna
Dubbelbeckasin
Havsörn

Fort, lyft. Svep mig högt över kusten och utåt, längre utåt. Landa inte här. Oljespill täcker stranden, klipporna, havet. Jag kan inte breda ut mina vingar, de är kletiga av tjära. Flyg mig bort från vad vi gjort, flyg mig långt bort.

Hyacintara
Europeisk ål
Ozelot
Havsängel
Galapagospingvin
Grönfläckig padda
Härfågel

Göm mig bland buskarna, grävling. Hittar du inga? Gräv mig en tunnel genom förna och rötter, under de träd som en gång stod runt dina ängar. Mitt hjärta är schaktat och plöjt. Gräv mig en labyrint djupare än längtan.

Bengalisk tiger
Japansk natthäger
Etiopisk stenbock
Ejder
Läderbagge
Alkonblåvinge

Kravla mig ut härifrån, fjärilslarv. Spinn en kokong. Linda mig till sömns i en silkesskrud, jag ligger här tålmodigt tills mina ben löses upp. Jag kan vänta lika länge som hela skapelsen, om det bara kommer igen – och jag lyfter.

Dammfladdermus
Bonobo
Blåval
Mal
Indisk elefant
Gepard
Dvärgflodhäst
Kejsaramazon
Svart stork

Svinga mig sakta genom djungeln. Det måste fortfarande finnas djungel någonstans, mitt hjärta droppar av gröna hemligheter. Vattna mig nere vid vattenhålet, det sitter hagel i mitt skinn. Berätta gamla historier för mig, medan du minns.

Näsapa
Stör
Jätteutter
Barbastell
Tofsibis
Fregattfågel

I en tid när hans värld, likt vår, gick mot sitt slut, hade Noah en lista över djuren, han med. Vi ser honom stå vid landgången, han ropar upp dem, bockar av dem från sin lista. Nu bockar vi också av dem.

Elfenbensnäbb
Brun pelikan
Manat
Hasselmus

Vi spelar upp Noahs forntida drama, fast baklänges, som en film som spolas tillbaka, djuren träder ut.

Storspov
Havslädersköldpadda
Panterlo
Afrikansk vildhund

Era spår bleknar. Vänta. Vänta. Detta är en svår tid. Lämna oss inte själva i en värld vi har fördärvat.

Valpsången

Publicerad 2018-04-22 15:22:00 i Dikter,

(mel. "Livet är skjönt når Jesus med meg går", norsk andlig sång)
 
1. Lyssnande afton, över vida fält
går den sin gång, att sova i sitt tält.
Den sveper allting in i valpars sång,
alla blir lika av dess stilla gång. 
Morgonen tolka skall vad gräset drömt,
med gryningsljusets silverflöjt så ömt.
Så skall din själ få liv av aftonen
medan du går din gång mot sommaren.
 
2. Skulle du börja frukta livet självt,
låt valpens väsen vagga dig så snällt.
Av denna ton som livets harpa bär
kan du dig sluta till hur sången är.
Morgonen tolka skall vad gräset drömt
med strålklar glans, ur solens vinglas tömt.
Så skall din själ få liv av aftonen
medan du går din gång mot sommaren.
 
3. Aftonens vana är att gå omkring
lyssnande till vart hjärtslag, i vart ting,
i varje myra, varje loppas bröst
för att dem ge en stilla valpsångs tröst.
Morgonen tolka skall vad gräset drömt,
med daggvåt sång som natten hade gömt.
Så skall din själ få liv av aftonen
medan du går din gång mot sommaren. 

Horisonten

Publicerad 2018-04-05 14:14:48 i Dikter,

En svala sänker sig majestätiskt stilla
mot gråtens slut, den fjärran horisonten,
historiens horisont, ja korsets hjärta,
förlåtelsens horisont, där är den stora
 
förbrödringens tecken, bildningssältan,
i perspektivens kosmiskt stumma gravskrift.
En svala sänker sig, svagt jag hör den snyfta,
den bär en brottslings och ett helgons böner
 
ner till den blodbestänkta gränsen
där skillnad utplånas för evigt.

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Jag har gett ut en diktsamling, "Över floden mig" (2007), och är på väg att ge ut min andra diktsamling, "Det som lever i skymning. Utvalda dikter 2005-2017". Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken, utan att (längre) dela dess religiösa anda. I stället har jag en naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk i dess vardagliga bemärkelse (till min filosofiska läggning är jag materialist och naturalist, men där betyder det något annat) Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen som är skrivet av mig. När det gäller bilder och andras dikter har respektive författare/fotograf copyright. Förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela