Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

Kurs i metrik och verslära av Walter Dan Axelsson

Publicerad 2018-04-08 16:09:47 i Allmänt,

Den 3.4. 2018 började en poetologisk kurs i metrik och verslära av poeten Walter Dan Axelsson från Romantiska Förbundet, och ska pågå hela april, med fyra kurstillfällen, 3.4, 10.4, 17.4. och 24.4.. Den skall hållas klockan 18.30 på Ölandsgatan 51, (T-bana Skanstull), på Swedenborgbiblioteket, mejla mig om portkoden, till naturensbarn@yahoo.com
 
Fritt inträde. Kursen är gratis. Välkommen!

Poesiens berg

Publicerad 2018-03-17 14:14:55 i Allmänt, Dikter,

Jag vandrade upp för poesiens berg
för att dess vackra utsikt skåda få
ut över skönhetsriken, deras färg
ett berg vars topp ej någon kunde nå. 
 
Jag började med den andliga sångskatten,
en anspråkslös och korsfäst skönhetssång,
den ljöd som älvmusik i svarta natten,
en tröst för mig när vägen blev för lång. 
 
O Runeberg, du var min första klippa,
min första utsikt över andens fält.
En påminnelse om att man kan slippa
vardagens torra, gråa himmeltält. 
 
Byggmästars "Näckrosön" det var mitt första
besök i modernismens pilgrimsbås.
Von Martens sade mig att all den största
lyriken skrivits högt på tidens ås.
 
Långt högre Ekelund och Edfelt låg
där utsikten mot verkligheten blev
min andes stränga tuktan, o vad jag såg!
Jag följde stigen upp, alltmera snäv.  
 
Med Björling bergsluften blev plötsligt tunn,
här lärde jag mig stamma i lyriken.
Ett lammstammande djupt från livets brunn,
Jag skådade nu ända till antiken. 
 
Med Björling kom man inte högre mer
jag gick istället ner på andra sidan,
där mötte mig Jäderlund ett stycke ner,
jag grät över henne, över hennes kvidan. 
 
Sen tog min bergsstig plötsligt slut en dag, 
i formupplösningens förvirringsbrant,
en ravin så ogästvänligt djup att jag,
vände om och kände mig som en fjant. 
 
Där bakom berget ej utsikt fanns, blott hot
blott nya berg så långt ögat kunde nå. 
Jag mindes psalmerna vid bergets fot,
och beslöt mig ödmjukt att tillbaka gå. 
 

Det finns ett tabu kvar att bryta, och det är konstnärerna som måste göra det

Publicerad 2018-02-22 16:36:00 i Allmänt,

"Mainstream art in the West has long been about shock; about busting taboos, about Getting Noticed. This has gone on for so long that it has become common to assert that in these ironic, exhausted, post-everything times, there are no taboos left to bust. But there is one.

The last taboo is the myth of civilisation. It is built upon the stories we have constructed about our genius, our indestructibility, our manifest destiny as a chosen species. It is where our vision and our self-belief intertwine with our reckless refusal to face the reality of our position on this Earth. It has led the human race to achieve what it has achieved; and has led the planet into the age of ecocide. The two are intimately linked. We believe they must be decoupled if anything is to remain.

We believe that artists — which is to us the most welcoming of words, taking under its wing writers of all kinds, painters, musicians, sculptors, poets, designers, creators, makers of things, dreamers of dreams — have a responsibility to begin the process of decoupling. We believe that, in the age of ecocide, the last taboo must be broken — and that only artists can do it."

(De brittiske ekoförfattarna Dougald Hine och Paul Kingsnorth i det fantastiska manifestet: "The dark mountain manifesto")

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Jag har gett ut en diktsamling, "Över floden mig" (2007), och är på väg att ge ut min andra diktsamling, "Det som lever i skymning. Utvalda dikter 2005-2017". Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken, utan att (längre) dela dess religiösa anda. I stället har jag en naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk i dess vardagliga bemärkelse (till min filosofiska läggning är jag materialist och naturalist, men där betyder det något annat) Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen som är skrivet av mig. När det gäller bilder och andras dikter har respektive författare/fotograf copyright. Förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela