Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

Bonniers har glömt att man inte läser status

Publicerad 2018-10-20 12:59:00 i Andreas Björsten, Dikter och sånger, Evy Söderman, Gunnel Arvidsson, Lyrikhistoria, Poetry slam-rörelsen, Romantik, Romantiska Förbundet, Undergroundpoesi,

Det Bonniers förlag har glömt, är att man sitter inte och läser status (jag tänker på den usla nya poesi som de gett ut i tjugo år nu), utan man läser faktiskt det som står i diktsamlingarna. Man kan undra: Är status allt de har kvar? De har i alla fall missat de 10-20 bästa Stockholmspoeterna (enligt mig är kanske Gunnel Arvidsson  den bästa poeten i Stockholm just nu, och kanske Evy Söderman den näst bästa, Bonniers bryr sig inte om dem), som lever i undergroundpoesin på öppna scener och i i relativt okända litterära sällskap som Romantiska Förbundet, samt i Poetry Slam (även om kvaliteten även där är dålig, men där finns pärlor, såsom Andreas Björsten och Evy Söderman!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Min debutdiktsamling "Över floden mig" (2007) gavs ut på eget förlag, och min andra diktsamling, "Naturens återkomst", skrev jag tillsammans med min flickvän Titti Spaltro, och den gavs ut på Fri Press förlag. Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken. Jag odlar särskilt en stark naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk. Mitt huvudbidrag till mänskligheten menar jag är min speciella poetiska filosofi "Djurismen", där jag menar att vi bör återta vårt arv som djur, återupprättas som de djur (primater) vi faktiskt är, och att djurlikheten är något vackert, inget "lågt" och "smutsigt". Djuren är heliga och syndfria varelser, och vi bör följa i deras fotspår. Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen som är skrivet av mig. När det gäller bilder och andras dikter har respektive författare/fotograf copyright. Förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela