Towards a new romanticism (Mot en ny romantik)

Lars Larsen's literary blog (Lars Larsens litterära blogg)

Det finns ett tabu kvar att bryta, och det är konstnärerna som måste göra det

Publicerad 2018-02-22 16:36:00 i Allmänt (Common things),

"Mainstream art in the West has long been about shock; about busting taboos, about Getting Noticed. This has gone on for so long that it has become common to assert that in these ironic, exhausted, post-everything times, there are no taboos left to bust. But there is one.

The last taboo is the myth of civilisation. It is built upon the stories we have constructed about our genius, our indestructibility, our manifest destiny as a chosen species. It is where our vision and our self-belief intertwine with our reckless refusal to face the reality of our position on this Earth. It has led the human race to achieve what it has achieved; and has led the planet into the age of ecocide. The two are intimately linked. We believe they must be decoupled if anything is to remain.

We believe that artists — which is to us the most welcoming of words, taking under its wing writers of all kinds, painters, musicians, sculptors, poets, designers, creators, makers of things, dreamers of dreams — have a responsibility to begin the process of decoupling. We believe that, in the age of ecocide, the last taboo must be broken — and that only artists can do it."

(De brittiske ekoförfattarna Dougald Hine och Paul Kingsnorth i det fantastiska manifestet: "The dark mountain manifesto")

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

I'm 34, poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such). I'm a member of the Romantic Society (Romantiska Förbundet), a literary society with its headquarter in Stockholm, Sweden, which administer the heritage from the epoch of romanticism. I have published an ecotheological work, "Animalistic theology. The return of paradise" (2010) (Djurisk teologi. Paradisets återkomst), and edited several journals, among others "God and nothing more" (2005) (Gud och intet mer), and "Delta" (literary journal, 2007). My debut collection of poems "Across the river of me" (2007) (Över floden mig) was self-published and my second collection of poems, "The return of nature" (2018) (Naturens återkomst) I wrote together with my girlfriend Titti Spaltro, and it was published by Fri Press förlag (Free Press publisher). My poetry is what I would call "arch-romantic", it springs from the literary movement we call romanticism. I especially cultivate a strong nature romanticism, and I think nature is romantic to it's being, organic, spiritual and poetic, not mechanical, superficial and unspiritual and neither materialistic. My main contribution to humanity I think is my special poetical philosophy "animalism" ("djurismen"), where I think that we have to reclaim our heritage as animals, be rehabilitated as the animals (primates) we in fact are, and that the animal-likeness is something beautiful, nothing "low" and "filthy". The animals are holy and sinless beings, and we should follow in their footsteps. My main work as poet and ecophilosopher is the ecophilosophical work "Reclaiming our wild origins. A radical critique of civilization" (2017), which can be read at Internet Archive for free (see the link list). I abstain from copyright to everything here on this blog that is written by me. Regarding pictures and poems by others, then respective author/photographer has copyright. Except these, the texts here are a part of "Public Domain". ___________________________________________ __________________________________________ ___________________________________________ ___________________________________________ SWEDISH: Jag är 34, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Min debutdiktsamling "Över floden mig" (2007) gavs ut på eget förlag, och min andra diktsamling, "Naturens återkomst", skrev jag tillsammans med min flickvän Titti Spaltro, och den gavs ut på Fri Press förlag. Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken. Jag odlar särskilt en stark naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk. Mitt huvudbidrag till mänskligheten menar jag är min speciella poetiska filosofi "Djurismen", där jag menar att vi bör återta vårt arv som djur, återupprättas som de djur (primater) vi faktiskt är, och att djurlikheten är något vackert, inget "lågt" och "smutsigt". Djuren är heliga och syndfria varelser, och vi bör följa i deras fotspår. Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen som är skrivet av mig. När det gäller bilder och andras dikter har respektive författare/fotograf copyright. Förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela