Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

Sång till en missförstådd "galning"

Publicerad 2017-11-17 14:17:00 i Dikter,

Och regnet det ramsar och hackar i kör
alltmedan jag rumpar mig fram.
Och skorna de krafsar på gatan som sig bör.
Och livet grämer sig i skam.
 
En bil där som Odjuret själv stormar fram.
Välkommen till antikrists land.
Det måste nog till att spela på kam
skall man tämja ett sånt rövarband.
 
Och lagen om tvångsvård det hänger över allt,
i vår vackra svenska demokrati,
här gäller det att hålla huvudet kallt
och inte för misantropisk bli.
 
Man får väl mumla för sig själv i hemlighet
en ramsa som bara skogen kan.
Vi måste tämja denna Storebror som allting ser och vet
med lite djuriska konster, för fan.
 
Vi måste tämja denna odjurscivilisation
så den blir djurlik som våra förfäder.
Odjuret, icke-djuret ska åter bli djur, och bron
till det är nakna tankar som framträder.

Kommentarer

Postat av: Marcus Beijar Mellin

Publicerad 2017-11-19 19:36:29

Jag växte upp i Sverige

På min kropp
finns djupa spår
Skåror som inte går igen
ärr jag inte kan ånga för en spänn

Det är liksom en fin dal
med berg runtomkring
Men över varje vattendrag
Ringlar en hemsk kraftledning

Min kropp
är det vackraste
Men någon har förstört
De sa att det var vård
men den var lite för hård

Jag var en yngling som älskade livet så
Men varje vår kom längtan i min kropp
Men skolan satte stopp
Ingen frihet
kände jag
Ingen dal kunde jag njuta av
I mitt sinne fanns livets stopp
Och ingen hjälpte mig opp

Så jag tog droger och drack mig full
För att få portvakten att falla omkull

Tillslut orkade jag ej mer
Men ville inte ha fred
Jag fick vad man kallar psykos
& låg liksom i artros.

Jag fick vad man kallar vård
Våren var som borta
Min kropp fick bara tjocka lår -
mitt hår rakade de kort
Och min kroppsliga skönhet försvann bort

Men någonting fanns kvar
Någonting som inte var begravt
En liten låga som stillade min plåga

Denna låga började växa och växte till en brand
Tills den tog mig ur helvetesmänniskornas land

Nu är tjockan borta
Men ärren sitter kvar

Nu ska vården och ni alla
vila i er grav.

Postat av: Lars Larsen

Publicerad 2017-11-23 17:20:08

Den gillade jag, Marcus! Känner igen mig!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Jag har gett ut en diktsamling, "Över floden mig" (2007), och är på väg att ge ut min andra diktsamling, "Det som lever i skymning. Utvalda dikter 2005-2017". Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken, utan att (längre) dela dess religiösa anda. I stället har jag en naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk i dess vardagliga bemärkelse (till min filosofiska läggning är jag materialist och naturalist, men där betyder det något annat) Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen som är skrivet av mig. När det gäller bilder och andras dikter har respektive författare/fotograf copyright. Förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela