Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

Dikten "Det går bra" av Pia Isaksson

Publicerad 2017-11-26 13:21:03 i Dikter och sånger,

Det går bra att tala
om sexuella trakasserier
men man pratar aldrig om
kärlekstörstande människor
som aldrig får sina behov
tillfredsställda, utan
försöker sig på äventyr
med vem som helst?

Det går bra att tala om
övergrepp, men man hör
aldrig om de hemlösa
som ligger på gatorna och
alla tiggare, analfabeter
och socialnämndens
oförstående mot dem
sjuka och utslitna?

Det går väldigt bra att
anklaga männen
som ska bli som kvinnor
och ställa upp på kvinnors
krav
och det går bra att glömma
prylhysterin, som går utanpå
allt och kyrkorna som
slagits ut av affärstemplens
glitter långt före jul?

Det går bra att glömma 
Jesus när julen kommer
då är det bara det dyraste
som räknas hos barnen
som inte bryr sig
om föräldrarna hamnar
hos kronofogden -
det går jättebra!

Ljug bara ljug om lyckan
glöm bara glöm varandra
köp bara köp fast ni
ändå inte kan ta med
något när ni dör!

- och jag frågar mig,
vem vill ha ett
normalt liv
utan stress
med lyckliga barn
lyckliga älskande
och inga hemlösa?
Vem vill rädda miljön?

Nej, viktigare är sexuella
trakasserier -
när alla människor
bara behöver kärlek?

(Pia Isaksson)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 34, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Min debutdiktsamling "Över floden mig" (2007) gavs ut på eget förlag, och min andra diktsamling, "Naturens återkomst", skrev jag tillsammans med min flickvän Titti Spaltro, och den gavs ut på Fri Press förlag. Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken. Jag odlar särskilt en stark naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk. Mitt huvudbidrag till mänskligheten menar jag är min speciella poetiska filosofi "Djurismen", där jag menar att vi bör återta vårt arv som djur, återupprättas som de djur (primater) vi faktiskt är, och att djurlikheten är något vackert, inget "lågt" och "smutsigt". Djuren är heliga och syndfria varelser, och vi bör följa i deras fotspår. Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen som är skrivet av mig. När det gäller bilder och andras dikter har respektive författare/fotograf copyright. Förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela