Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

Varför jag kallar min litterära blogg "Mot en ny romantik"

Publicerad 2017-05-15 13:25:00 i Allmänt,

Världen behöver en ny romantik (jag syftar på den litterära epoken "romantiken"). Vi har avförtrollat världen genom civiliseringsprocessen, så att den mist sin helighet. Detta har lett till att livet för de civiliserade mist sin romantik, och blivit mekaniskt, ja naturen uppfattas mekaniskt (i sig själv är livet/naturen romantisk och organisk). Civilisationsprocessen är en mekaniseringsprocess, där känslan och instinkten får ge vika för kall rationalitet och snusförnuft, för stel beräkning och torr kalkylering. Människorna blir räknemaskiner, för att tala med Harry Blomberg. Naturen ses som en samling resurser att exploatera, istället för som vår Mor och vårt sanna hem. Den postmoderna poesin speglar detta, inte minst den s.k. "språkmaterialismen", där romantiken har dött, där sambanden mellan orden brutits, där muntlighet, begriplighet och mening urholkats, så att poesin blivit mekanisk, en samling lösryckta ord radade efter varann, något en dator lika gärna kunnat prestera. Obegripligheten har gjorts till dygd, och den anses som ett tecken på "djup" och "mystik".
 
Vi måste motverka allt detta, och kämpa för en romantisk renässans, tillsammans med retrogardisterna (som Carl Forsberg) och litterära sällskap som Romantiska Förbundet (med Andreas Björsten, som bloggar här) och andra, som rotar oss i bildningen och våra rötter, som rotar oss i sambanden, något som vår tids till stor del historielösa poesi sällan vill veta av; där saknas klangerna av historien, av traditionen, där härskar upproret för upprorets egen skull, negativismen och normbrytandet och nyhetsmakeriet för deras egen skull. 
 
Men ny romantisk poesi räcker inte, för en romantisk renässans. Det är högst plåster på såren. Vi måste gå till roten av problemet; civiliseringsprocessen, och försöka bryta den. Vi måste återknyta till livets rötter, naturen, ja Verkligheten. Vi måste radikalt ändra vårt sätt att leva, närma det mot naturfolkens livsstil, de som bevarat våra yttersta rötter, de som bevarat sambanden. Det är sambanden som ger livet dess romantik och djup, och bevarar oss från mekaniseringen, sambanden människor emellan, mellan människa och natur, mellan nutid och historia, nutid och våra yttersta rötter. 
 
Med denna blogg vill jag göra en bildningsresa till våra romantiska rötter, till de av våra litterära fäder som traderar något av de heliga samband som naturfolken bär på, och som ibland skymtar i vår civilisationskritiska diktning, vilken är betydande. Jag vill även försöka förstå vår litterära samtid, inte minst "språkmaterialismen" och romantikens död i poesin, för att kunna röja väg för en eventuell romantisk renässans i litteraturen. Jag har sysslat med detta förr, med min s.k. "postnationalistiska nationalromantik" året 2007, men nu är jag betydligt mindre nationalistisk, som anarkoprimitivist och anhängare av ett gräsrotsaktigt världsparlament på internet

Kommentarer

Postat av: Titti

Publicerad 2017-05-18 18:10:50

Ja, tusen tack för denna blogg som du har öppnat ...den behövs verkligen ... det låter vettig, det du säger ang. Romantiken och att vi måste återförtrollas och hitta tillbaka till våra rötter men även till Shönheten ...*tycker jag*med det menar jag den heliga och djupa shönhet som kan förnimma i en Monet tavla eller i ett stycke vackert klassisk musik ...som kan ännu berusa och förtrolla oss med dess magi och mystik ...så när det gäller poesi tycker jag att vi borde hitta tillbska till ordets magi , alltså till *som du nämner * gamla poeter som kan hjälpa oss att få ett stadig grund att stå på...och hitta källan där all skapas iftrån...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars William Larsen

Jag är 32, poet och ekofilosof. Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Jag har gett ut en diktsamling, "Över floden mig" (2007), och är på väg att ge ut min andra diktsamling, "Det som lever i skymning. Utvalda dikter 2005-2017". Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken, utan att (längre) dela dess religiösa anda. I stället har jag en kraftig naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk i dess vardagliga bemärkelse (till min filosofiska läggning är jag materialist och naturalist, men där betyder det något annat) Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Academia.edu (se länklistan)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela