Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

Det sanna evangeliet

Publicerad 2017-05-20 14:41:04 i Dikter,

Det sanna glädjebudskapet
är inte det om Jesus Kristus
utan det att naturen finns.
Att det finns något så vackert och ljuvligt
som vitsippor, sparvar, hundvalpar, fjärilar, humlor, kor, björkträd och spädbarn. 
Dessa ger mig skäl att leva. 
Att varje dag komma ihåg att dessa finns,
det är Evangeliet och livets sanna mening.
Det är lätt att glömma dem och deppa
här i stadens tristhet och betongiska livsfrånvändhet.
Men stannar man bara lite upp,
kan man höra den väna musiken från paradiset.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars William Larsen

Jag är 32, poet och ekofilosof. Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Jag har gett ut en diktsamling, "Över floden mig" (2007), och är på väg att ge ut min andra diktsamling, "Det som lever i skymning. Utvalda dikter 2005-2017". Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken, utan att (längre) dela dess religiösa anda. I stället har jag en kraftig naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk i dess vardagliga bemärkelse (till min filosofiska läggning är jag materialist och naturalist, men där betyder det något annat) Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Academia.edu (se länklistan)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela