Mot en ny romantik

Lars Larsens litterära blogg

"Må vi i våra stunder av stillhet och glädje ägna några minuter åt döden", dikt av Titti Spaltro

Publicerad 2017-12-03 14:16:00 i Dikter och sånger, Döden, Titti Spaltro,

 

Må vi i våra stunder av stillhet och glädje ägna några minuter åt döden ...för
alla ska vi en dag dö, även om vi ibland förnekar det eller försöker inte
tänka på det ...
Döden är ju skrämmmande och främmande, så länge 
rädslan för det okända härskar...
Men om vi tar oss tid att döden känna kan det hända 
att vi till slut släpper rädslan så att kan fyllas av frid och 
leva fullt ut och njuta av varje minut ...så att när tiden är 
inne för oss att lämna jordelivet kan vi le, för att vi nu vet 
att vi inte kommer att försvinna helt , utan blir en del av
naturens själ ...som försätter att leva i all evighet...?

(Titti Spaltro)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Jag är med i Romantiska Förbundet, ett litterärt sällskap med huvudsäte i Stockholm, som förvaltar arvet från romantiken. Jag har gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (2010), och redigerat flera tidskrifter, bl.a. "Gud och intet mer" (2005) och "Delta" (litterär tidskrift, 2007). Min debutdiktsamling "Över floden mig" (2007) gavs ut på eget förlag, och min andra diktsamling, "Naturens återkomst", skrev jag tillsammans med min flickvän Titti Spaltro, och den gavs ut på Fri Press förlag. Min diktning är vad jag skulle kalla "ärkeromantisk", den bottnar i den litterära strömning som vi kallar romantiken. Jag odlar särskilt en stark naturromantik, och jag menar att naturen till sitt väsen är romantisk, organisk, andlig och poetisk, inte mekanisk eller ytlig och oandlig och inte heller materialistisk. Mitt huvudbidrag till mänskligheten menar jag är min speciella poetiska filosofi "Djurismen", där jag menar att vi bör återta vårt arv som djur, återupprättas som de djur (primater) vi faktiskt är, och att djurlikheten är något vackert, inget "lågt" och "smutsigt". Djuren är heliga och syndfria varelser, och vi bör följa i deras fotspår. Mitt huvudverk som diktare och ekofilosof är det ekofilosofiska verket "Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen" (2017), som kan läsas på Internet Archive (se länklistan) Jag avstår från copyright till allt här på bloggen som är skrivet av mig. När det gäller bilder och andras dikter har respektive författare/fotograf copyright. Förutom dem är texterna här en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela